Hängde hela gårdagen i skulptursalen och fyllde båda minneskorten med bilder och film. Prövade att använda mig av petriskålarna. Det blev vackert men inte som jag ville. Jag fick ingen rotation på oljeplupparna. De bara låg stilla. Inget kul hände alls. Tillslut tröttnade jag och plockade fram den större skålen och voila! rörelse och de började att söka varandra och äta upp varandra. Undrar vad det kan bero på? Har googlat runt men inte funnit något svar.
Jag blir glad av alla pluppar och små planeter och stjärnsystem som kommer fram när vatten olja oljefärg och hushållsfärg blandas. Massor av bilder blir det och ursållningen är svår. Vilka spara och vilka gå vidare med. Det filmade tyckte jag blev sådär. Saknar skärpan som det blir med foton. Samtidigt är det en charm i suddigheten också. Kan filmen bli fräckare om jag speedar upp farten och hur gör man det då... Måste även finnas ett mer effektivt sätt att mata in foton till en lång filmserie. Att dra in ett foto i taget och bestämma längd är så långtråkigt till slut. Man ser bara raden av alla foton som skall in och inte är inlagda.
Börjar känna att snart är det nog dags att välja en väg och gå den och se hur gestaltningen blir. Det är skönt och ganska ansvarslöst att bara gå runt och göra det som faller en in, dvs bara fota och vara i nuet och experimentera om man gör lite si eller lite så vad händer då. Det verkar vara så mycket vånda och djupa tankar och analys hos andra men jag är bara en liten glättig partyprinsessa från färgglada solsystemet där allt bara är vackert och skönt meditativt.Men jaja alla kan inte vara norénaktiga...
Jag blir glad av alla pluppar och små planeter och stjärnsystem som kommer fram när vatten olja oljefärg och hushållsfärg blandas. Massor av bilder blir det och ursållningen är svår. Vilka spara och vilka gå vidare med. Det filmade tyckte jag blev sådär. Saknar skärpan som det blir med foton. Samtidigt är det en charm i suddigheten också. Kan filmen bli fräckare om jag speedar upp farten och hur gör man det då... Måste även finnas ett mer effektivt sätt att mata in foton till en lång filmserie. Att dra in ett foto i taget och bestämma längd är så långtråkigt till slut. Man ser bara raden av alla foton som skall in och inte är inlagda.
Börjar känna att snart är det nog dags att välja en väg och gå den och se hur gestaltningen blir. Det är skönt och ganska ansvarslöst att bara gå runt och göra det som faller en in, dvs bara fota och vara i nuet och experimentera om man gör lite si eller lite så vad händer då. Det verkar vara så mycket vånda och djupa tankar och analys hos andra men jag är bara en liten glättig partyprinsessa från färgglada solsystemet där allt bara är vackert och skönt meditativt.Men jaja alla kan inte vara norénaktiga...
vem brukar vanligtvis vara noréntypen? inte de andra iaf... kanske meningen att vända lite på rollerna i den här gestaltningen och att DU för en gångs skull är en liten partyprinsessa. inte så dumt att vara det heller, eller hur? :-)
SvaraRadera