Gestaltning 18:2

Jag stirrade på den blå fyrkanten och kom inte vidare men nu är jag en back on track. Yihaa!!!



Eller så kan man göra såhär:



Blev bara så glad av alla färger. Post-it lappar är fina.

Jag är glad igen! Jag är inspirerad igen! Kan det bli bättre?
Sedan jag sprang på Tara Donovan & Ernesto Neto har plasten funnits i min hjärna. Den har legat där och pockat på uppmärksamhet. Men jag har inte lyssnat på det. Jag gillar plast. Det är vackert och fascinerande. Det som fångar mig är samma som fångar mig i olja vatten utforskandet. Det genomskinliga, transparenta men ändå färgfullt rogivande och bara helt enkelt underbart! Det är bara att erkänna att jag har plast-lycka!

Kunde inte överge stop-motion ännu så jag testade med stop-motion och plastfolie. Giraffplast. Första delen är jag nöjd med och slutet när det liksom är en plastorm som ringlar. Men mittendelen när det lindas hmmm... men eftersom det är ett utforskande så visar jag den i sin helhet. Den är ju bara en skiss, en anteckning, ett avstamp.



Måste bara ta med denna stop-motion, av ingen annan anledning att den är grym och inspirerande. Med denna avslutar jag min stop-motion period och går vidare med plasten i mitt hjärta och det andra erfarna och tänkta som en plattform att ösa ur eller luta tillbaka mot.