Mina kläder. Vad säger de? Vad vill jag säga? Eller är det bara snyggt? Skönt? För vems skull klär jag mig? Min? Andras? Klä mig för att lura bort mitt sanna jag i min utstyrsel. Få folk att lita på mig. Få starkare självförtroende. Våga ta mer plats. Vara mer rebellisk. Komma undan. Slippa synas. Försvinna.
Jag använder garanterat mitt utseende, både medvetet och medvetet, för att visa grupptillhörighet eller för att hävda min egen stil och integritet. Jag klär mig efter vad jag skall göra eller vad som förväntas av mig. Men för det mesta tänker jag inte på det medvetet. Fast i ärlighetens namn så tror jag att det alltid finns en liten tanke inom mig vid klädvalen att vara fin och duga.
Någonstans har jag gjort ett val och fyller min garderob med Katarina-typiska-kläder och använda dem i vissa kombinationer. Men jag är fortfarande lite av en kamelont och testare och det märks speciellt på att jag hela tiden ändrar frisyr och hårfärg. Samtidigt är jag för lat för att använda mig av meer avancerade klädkombinationer. Den tiden är förbi för längesen. Men den var kul och intressant.
Hur jag än sett ut så har jag alltid blivit sedd som snäll och ordentlig. De få gånger jag fått annat bemötande kan räknas på ena handen. Men oftast har det varit något annat speciellt som påverkat bemötande som när jag var 26 och väntade sonen och två äldre damer (de trodde jag var 16-17) förfasade sig över att jag var höggravid och undrade om jag inte visste att det fanns preventivmedel. Att jag alltid sett yngre ut har varit både kul och jobbigt. Tuffare när man var yngre och dörrvakter inte trodde på att jag hade åldern inne fast leg visade så. Dock var det ganska kul att som 39-åring få visa leg på systemet tre gånger i rad.
Emma Hanquist
"När vi träffar en person för första gången tenderar vi att vilja se denne som tillhörande någon specifik grupp – man eller kvinna, ung eller gammal, stockholmare eller norrlänning, svensk eller icke-svensk – mer än som en individ. Vi tror ofta att vår uppfattning om omvärlden är en reflektion av objektiva fakta. I realiteten är vår uppfattning dock ett resultat av en aktiv, kreativ process, där den info vi får kodas, organiseras och tolkas utifrån våra erfarenheter, behov, förväntningar."
ur artikeln Vad rättvisan ser och inte ser, Angela S Ahola

Klippdockor kanske eller fotografering av sig själv i olika kreationer för olika tillfällen...
SvaraRaderaJa, precis funderar på detta om jag skall utforska detta mer,fota folk o sedan får andra se och berätta vad de ser
SvaraRadera