Hålla känslor i schakt. För vems skull. För min? För andras? För att jag skall överleva måste jag få ut. Måste jag få läkas. Helas. Obekvämt för andra. Hur skall de bemöta. Hur påverkar det dem. Hur mycket kan man utagera utan att gå över gränsen. Få folk att ta steget undan. Blunda. Fly. Låtsas som ingenting. När vet man att man gått över gränsen i sin förtvivlan. Funderar. Undrar. Intressant i tider som dessa när allt händer som inte får hända. I denna tid där stressen är mångas närmaste vän. Folk går omkring och gömmer för sig själv och andra hur de mår. För vem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar