Apropå våra föreställningar:
"Det är en pojkfågel för han ser arg ut och har mörka färger" av Carina Kågström
Jag är som vanligt efter veckan fredagstrött. Nya synopser som skall utvecklas och breddas. Nya upplevelser, tankar och kunskaper som skall sorteras och bearbetas. Jag känner mig lite som en blandning av Pinky & The Brain. Jag fyller hjärnan och den har nu Brains storlek men jag har fyllt på så mycket i hjärnan så jag stundtals är lika blåst som Pinky…
Det är fascinerande att det finns så mycket i det digitala rummet. Det är som ett oändligt hål som bara kan fyllas på med både bra och dåliga saker. Alla som vill kan hjälpa till och fylla. På gott och ont. Hur skyddar man barnen och ungdomarna som väljer att svälja utan att reflektera. Många som ser mer än de borde se. När inte alla vuxna på nätet är bra förebilder. När inte alla vuxna hemma är bra förebilder. När inte alla lärare är bra förebilder. Vem skall då vara där och få igång samtal och reflektioner kring det man gör och ser i det digitala rummet. Vem skall sätta gränsen för vad som är tillåtet eller ej? Vem skall finnas där och förklara och lotsa?
Det är viktigt att ha ett hum om vad som finns i det digitala rummet för att kunna samtala med eleverna om det de möter där. Det är en del i elevernas språksocialisation. Det är en del av de seder, normer och värderingar som eleverna har med sig in i klassrummet och lärandesituationen. Eleverna tar med sin vardag och sina upplevelser till skolan. Konflikter, mobbing, sexism, främlingskap och utanförskap finns överallt. Att lära sig mer om sina elevers liv utanför skolan gynnar inlärningen och kunskapandet.
Jag tror att jag har full kontroll över vad min familj gör på nätet. Jag vet var mina barn brukar hänga och vara i det digitala rummet. Men full kontroll kan jag aldrig ha. Kommer aldrig ha. Vi samtalar med barnen om vad de får lov att vara och göra på nätet. Varför vissa gränser och regler finns. Hittills gör våra barn som vi säger. Men det kommer de inte alltid att göra. Men förhoppningsvis har de fått med sig tillräckligt för att själva kunna ta ställning till det de ser och gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar