Å så var det jag: Pflaster:15

Måndagen 25 januari var jag nere i fotoateljén och arbetade med min modell. Det var så himla roligt och ringrostigt. Det var tjugo år sedan jag fotade i ateljé. Jag gillar värmen. Det varma som bjuder in och lockar med sina färger. Jag vill vara där. Tryggheten som lyser upp mörkret. Här mår jag bra. Nu är det mörkare än i oktober och det påverkar mig och slutet på denna uppgift. Jag drar mig till ljuset i mörkret och är påverkad av de steg jag vandrat under tiden som gått. Jag finner frid i att följa ljuset i Rune Gunerissens ljusstigar och skulle kunna sitta där mitt i och bara vara och landa i mig själv igen.