Handledningen var så vad jag behövde. Orden kom fram och nådde fram. Orden var enkla och betydde enormt mycket. De landade hos mig och gav mig nya vinklar och nya krafttag. Det stora jag målat är inte stort nog. Jag måste gå större. Skall bli spännande att arbeta vidare. Det stora skrämmer inte längre utan känns tryggt och spännande. Men samtidigt så finns utmaningen där att gå från det föreställande till det mindre föreställande. Att få till det jag känner utan att använda en inramande yttre föreställande linje.
Det ligger långt bort för mig att måla ner något som inte är mitt. Något som tillhör någon annan. Något som tillhör alla. Jag tycker att graffiti kan vara riktigt snyggt men jag kan tröttna på alla tags överallt som fylls på varsomhelst överallt. Spänning? Utmaning? Wow vad du våga?
Att använda godkänd yta avsedd för ändamålet tar det bort kraften i det målade?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar