För vems skull frågar vi hur någon mår. Inte för personen i sigs väl och ve. Egentligen är vi itne intresserade vi vill bara vara artiga och höra att allt är bra. Det är nästan så att man inuti står och mantrar: snälla säg att allt är bra, snälla säg att allt är bra, snälla säg att allt är bra... För egentligen vet vi inte hur vi skall reagera om vi får svaret: det är förjävligt, jag mår piss eller en reaktion: gråt, tom blick, ilska, förvirring...
Men det är en styrka i att både säga som det är och att undanhålla sanningen med ett bra. Det är ett val att välja vad man säger. Om jag yppar det sanna måste jag känna att den jag säger till kan ta det och inte blir avståndstagande eller så chockad att den inte vet hur den skall gå vidare i samtalet eller bemötandet av mig. Jag tror att jag klarar de flesta svar. Har ju fått prova på en massa varianter... men samtidigt så finns det alltid förmågor som lyckas rubba min värld och min balans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar