Veckan började med en föreläsning och workshop om Sokratiska samtal. Så nyttigt att tänka på hur man ställer frågor kring saker och ting. Är så lätt att hamna i frågor där det finns ett givet ställningstagande d.v.s. frågan i sig pekar på vilket svar som bör ges (för att plocka poäng hos läraren ?). Jag fick många aha-upplevelser, goda skratt och en underbar upplevelse under våra samtal i grupp. Det kommer att ta sin tid att hitta en lättarbetad trygghet i sättet att strukturera upp frågorna och få frågorna tillräckligt diskussionsdugliga, tillräckligt utmanande och dessutom åldersadekvata. Men verkligen något jag kommer att vilja arbeta mer med!
Regler för samtalen är bra då de ger en tydlig struktur för samtalet och hur man skall förhålla sig gentemot varandra. Att samtala utan att vara den som skall övertyga alla till samma åsikt och vara en god lyssnare som inte avbryter är en konst. Jag tycker om att man tänker igenom frågeställningarna innan för att angripa ämnet på ett för elevgruppen passande sätt. Vissa saker måste tänkas igenom noga innan de diskuteras så man inte hamnar i för eleverna svåra situationer att samtala kring.
I skolan pratas det mycket om att det inte finns tid för samtal av olika slag, vilket är synd då jag senast idag läste om vikten av att språket och språkets mångsidighet används så mycket som möjligt och att man kopplar till elevernas upplevelser och erfarenheter för att ge elever med svenska som andraspråk en chans att nå samma mål som elever med svenska som förstaspråk (Skolans språk och barnets, Gunilla Ladberg, Studentlittertur, 2000).
Besöket på Göteborgs Konstbiennal blev ett samtal kring Candice Breitz installation Working Class Hero (A Portrait of John Lennon) på Röda Sten. En stor mörk sal där 25 skärmar med människor sjungande John Lennon låtar acapella. Ett mycket mäktigt intryck! Jag fick känsla av arbetarklass och kopplingar till förort utanför London och fabriksmiljö. Kanske var jag påverkad av lokalerna och installationens namn.
Frågeställningen blev i förkortad version:
Hur skulle du reagera om du blev tillfrågad att delta i installationen?
Har de övat innan?
Varför sjöng de just de låtarna?
Vad har sångarna för bakgrund?
Varför är sångarna placerade som de är?
Varför såg man vissa människor först?
Vad är syftet med installationen?
Det är ett utlämnande porträtt av varje enskild deltagare där den ensamma sången är skrålig och vardaglig. Tillsammans bildar alla rösterna en trygg och stark enhet som jag gillar. Jag får känslan av att de är vilka personer som helst, dem som man passerar på gatan utan att direkt lägga märke till. När jag läser om konstnären så får jag reda på att det som håller samman personerna är att de är Beatles och Lennon fans. Samtalet var givande och roligt och slutade ”för att det blir svart, eller nåt sånt, jag vet inte”.
Det var en intensiv och givande dag på Världskulturmuseet med föreläsningar (med bl.a. Liedman, Azar och Lund) och samtal. Jag avslutade kvällen tillsammans med två kurskamrater på kroki. Bra avslutning på en bra dag!
För mig var Sven-Eric Liedmans föreläsning inget nytt under stjärnorna men samtidigt är det viktigt att lyfta att kunskap berikar tillvaron och vidgar våra perspektiv och att det främmande kan antingen mötas med skräck/vrede eller nyfikenhet.
Michael Azar tog genom diskussionsfrågor bl.a. upp mångkultur, identitet, identifikation, kultur och kunskap. Vår grupp kom in i en härlig diskussion om begreppet kultur där vi bl.a. pratade om svenskhet, invandrarsyn, kultur, rasbegrepp, etnicitet. Vart går gränsen kulturellt? Vad är kultur och inte kultur? Vem bestämmer det? Underbart föreläsning och jag hade gärna lyssnat på honom ännu mer.
Darren Lunds pratade bl.a. om rasism och diskriminering och vikten av att samtala. Genom samtalet gör vi ”orättvisor” synliga och kan belysa de problem i samhället som skadar människor. Han kopplade ihop människan och isberget. Toppen på isberget är det vi ser, d.v.s. människans utseende. Det som finns under vattenytan är åsikter, tankar, religion etc.
There’s two kind of people: people who are Danish and people who are not (Darren Lund). Vi grupperar gärna människor ( svensk/inte svensk, funktionshindrad/normal, homosexuell/heterosexuell etc.). För vems nytta då? Varför måste vi dela upp människor i svensk eller inte svensk? Är inte alla som har ett uppehållstillstånd svenskar?
Kan bara inte låta bli denna länk: De lyckliga kompisarna Troll och häxor
Slutet av veckan handlade bl.a. om förändring och process. Joakim Forsemalm talade om kultur och identitet kopplat till stadskärnan, industriområden och långgatorna. Han menade att små förändringar i delar av det offentliga rummet kan i slutändan ge stora förändringar (dominobrickseffekt) och att det är mer eller mindre omöjligt att återskapa ett visst fungerande område med sin speciella funktion och charm någon annanstans.
Fredric Gunve talade om närvaro och frånvaro. I närvaron kan vi vara del av det som sker just nu. I frånvaron sker processer som bygger på upplevelser och händelser i närvaron. I frånvaron har exempelvis läraren inte längre kontroll på vilka processer som startar hos eleverna. Läraren är ansvarig för de processer de startar. Att följa upp och återkoppla till tidigare processer är viktigt för att inlärningsmiljön skall förbli trygg och stimulerande.
Ester Svenssons keramikskålar visas just nu på Sintra. Kultur är allt vi producerar tillsammans. Kultur är identitet. Kultur och identitet är föränderligt. Våra möten är kulturkrockar som kan leda till utveckling och paradigmskiften. Varje människa tillhör en mängd olika kulturer där varje kultur består av ett visst innehåll. Varje människa har olika identiteter av olika framträdande roll beroende på kontexten. Kultur, identitet och kunskapande är ständigt pågående processer. Att knyta an till kultur och identitet i undervisningen lyfter undervisningen och leder förhoppningsvis till en djupare förståelse och mer komplex kunskap. Genom att arbeta med skapande processer och utvecklande samtal stärks elevernas identitet och lusten att lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar